Vetenskapen i EU åker rulltrappa på allmänhetens engagemang
I traditionell vetenskaplig kommunikation utesluts ofta möjligheten att låta den breda allmänheten få uttrycka sina åsikter. Det skapar i sin tur hinder för dem att engagera sig i vetenskapen på ett meningsfullt sätt. ”I Doing-Science-Together skapar vi potential för genuin tvåvägskommunikation mellan vetenskap och samhälle”, säger Muki Haklay från projektet DITOs (Doing It Together science). För att engagera allmänheten höll man i projektet 829 offentliga tillställningar under tre år, och uppnådde på så vis över en halv miljon kontakter öga mot öga och ytterligare 3 300 000 online. Aktiviteterna var uppbyggda kring två teman: biodesign och miljömässig hållbarhet. Riktlinjen för DITOs var rulltrappsmodellen för engagemang. Det är ett begrepp som hävdar att människors engagemang i vetenskap kan öka eller minska med tiden, beroende på fas i livet, resurser, kapacitet, kunskap och intressen.
Aktiviteter som utnyttjades
DITOs-modellen hade sju engagemangsnivåer, från passivt intagande av kunskap genom t.ex. TV, till mer aktivt deltagande som att vara med på medborgarforskningsprojekt. ”Vi ville hitta möjligheter att flytta folk upp eller ner till en nivå som passade deras omständigheter. Om man börjar där människorna finns, och inte drar dem dit där vetenskapen finns, får man ett meningsfullt och livslångt engagemang i vetenskap”, förklarar Haklay, från University College London (UCL), som höll i projektet. Partnerna i projektet använde både befintliga nätverk och kontaktsökande aktiviteter för att skapa förbindelser med allmänheten, med olika slags taktik, från sociala medier till framträdanden på muséer eller festivaler. DITOs gav också stöd till de partner som inte hade mycket tidigare erfarenhet av medborgarforskning, t.ex. genom att bygga in interaktiva möjligheter för allmänheten i planerade evenemang, som utställningar. ”Vi skräddarsydde vetenskapsaktiviteterna efter respektive partner, och designade dem för att nå ut till folk och ställen som annars inte berörs av traditionella engagemangsinsatser”, förklarar Haklay. Det kanske mest bokstavliga exemplet på det var ”vetenskapsbussen” Science Bus, som anordnades av den nederländska välgörenhetsorganisationen Waag. Folk som arbetar med vetenskaplig kommunikation anlitades för att köra runt bussen i Europa, och de gjorde 17 uppehåll på aktivitetscentrum, i småstäder, på allmänna festivaler och på muséer. Vid de öppna workshoparna på dessa platser erbjöds nio aktiviteter, t.ex. experiment med att göra yoghurt (undervisning om bakterier) och en solkräm (undersökning av solstrålarnas egenskaper). Instruktionerna fanns på många språk, och erfarenheterna delades på sociala medier. En annan framgång var BioBlitz, som ingick i utmaningen City Nature Challenge. Där samlades folk på särskilda platser och använde appen iNaturalist för att samla data om biologisk mångfald. Det Europatäckande BioBlitz-nätverket bildades för att dela erfarenheterna.
En stegvis förändring
En av de saker DITOs har fört med sig rent konkret är att det europeiska medborgarforskningsförbundet European Citizen Science Association (ECSA) har utökats och nu fortsätter sitt arbete främst med att utveckla plattformen EU-Citizen.Science. ”ECSA har nu blivit ’supportorganisationen’ för medborgarforskningsprojekten, som ofta går med i förbundet för att nå ut längre”, berättar Haklay. ECSA är aktivt i politiken och deltog i diskussionen om medborgarforskning som en del i Europeiska kommissionens agenda för öppen vetenskap. I Storbritannien bidrog DITOs till det nationella organet för vetenskapsstöd, UKRI, och dess strategier för allmänhetens deltagande och finansiering. I Italien var DITOs med och satte upp ett nätverk av forskare och verksamma inom medborgarforskning, som nu har börjat influera landets vetenskapspolitik. Projektets resultat har redan offentliggjorts i stor omfattning, och ett antal policydokument och riktlinjer från projektet finns tillgängliga online.
Keywords
DITOs, engagemang, medborgarforskning, samhälle, biologisk mångfald, politik
