Tänk lokalt, agera globalt: Kan åtgärder på lokal nivå lösa mer storskaliga samhällsproblem?
När företag, universitet och högskolor, beslutsfattare och allmänhet går ihop och samarbetar kring ett projekt eller en innovation, ägnar de sig åt vad som kallas samskapande. Det har länge använts i affärsvärlden, särskilt när det gäller kundrelationer, och EU ser nu allt mer samskapande som ett möjligt redskap för att styra innovation för det allmännas bästa. Men många antar att samskapade lösningar behöver öka i omfattning om de ska kunna få mer utbredd effekt. ”Vid en första anblick kan det verka som att ett utökat samskapande gör att man kanske slänger ut barnet med badvattnet”, förklarar Sebastian Pfotenhauer, professor vid Münchens tekniska universitet (TU München). ”Om omfattningen utökas riskerar man att tappa själva kärnvärdet, nämligen förmågan att uppmärksamma särskilda lokala problem och angelägenheter och bättre få in innovationen i samhället.” Med stöd från det EU-finansierade projektet SCALINGS (Scaling up Co-creation: Avenues and Limits for Integrating Society in Science and Innovation) Pfotenhauer en arbetsinsats för att ta reda på om och när det är önskvärt, eller ens möjligt, att utöka samskapande. ”Vi ville se i hur hög grad samskapande skulle kunna utökas på ett ansvarsfullt sätt på olika platser och områden, och var gränserna går”, säger han.
Iögonfallande upptäckter
I projektet utfördes en jämförande studie av insatser med samskapande i tio länder. Under studien undersökte forskarna tre vanliga instrument för samskapande, nämligen levande labb, offentlig upphandling av innovation samt inrättningar för samskapande, som används på ett antal olika tekniska områden. ”Samskapande ser väldigt olika ut i olika regioner och tillämpningssammanhang”, säger Carlos Cuevas Garcia, forskare i teamet från TU München. Han menar också att det kan vara både inkluderande och exkluderande. ”Samskapande ses ofta som en process som sammanför människor, men det kan också avslöja betydande snedvriden maktfördelning och bristande jämlikhet, och rentav förvärra dem”, konstaterar Cuevas Garcia. ”Om processen ska kunna utökas behöver den bemöta samskapandets politiska aspekt och införas både försiktigt och reflexivt.” En annan stor insikt var att det finns en väldig efterfrågan på expertis och dialog vid samskapande. ”I många tekniska kretsar sätter man redan regelbundet in format för samskapande”, tillägger Pfotenhauer. ”När man gör det brukar det emellertid bli samma slags frågor och svårigheter man stöter på.” Enligt Pfotenhauer är detta några av de vanligaste frågorna som hörs: Vem bör vara involverad och när? På vilket sätt ändras kraven när man flyttar från en plats till en annan? Hur kan man upprätthålla dessa lokala gemenskaper utanför de enskilda projektcyklerna? Hur mycket av samskapandeprocessen går egentligen att standardisera i politiska instrument? Vad bör EU ha för roll?
En färdplan för ansvarsfullt samskapande
För att kunna svara på de frågorna använde man i projektet alla sina resultat och bästa praxis för att skapa en färdplan för att genomföra ansvarsfulla samskapandeprojekt. ”Med det verktyget får organisatörer och beslutsfattare ett antal principer så de kan styra sitt samskapandearbete i riktning mot mer önskvärda, hållbara och påverkande resultat”, menar Pfotenhauer. ”Vi förväntar oss att verktyget blir en resurs som används naturligt till både politiskt beslutsfattande, forskningsfinansiering och allt som har med samskapande att göra.” Tillsammans med de andra resultaten och undervisningsresurserna i SCALINGS spelar färdplanen redan en central roll i ett annat EU-finansierat projekt, BoostEuroTeQ, som handlar om att förbättra framtidens ingenjörsutbildning.
Keywords
SCALINGS, samskapande, utökat, utökningsbar, innovation, levande labb, offentlig upphandling, BoostEuroTeQ
